Företagare

Företagarna

Företagarna är Sveriges största organisation för företagare. Man företräder omkring 75 000 företagare. Företagarna är fördelade på 18 regionkontor och runt 260 lokalföreningar över hela landet. Företagarna ägs och styrs av medlemmarna. Man är också en en partipolitiskt obunden organisation.

 

Verksamheten
Företagarna bedriver opinionsarbete för att förbättra det svenska företagsklimatet. Man vill bidra till att göra det enklare att starta, driva, utveckla och äga företag. Framförallt att förbättra villkoren för de ägarledda företagen. Genom att presentera analyser av fakta och egna undersökningar kan man skapa opinion för ett bättre framtida företagarklimat.

Det att Företagarna organiserar så många företagare medföra att man kan driva företagarpolitiska frågor och skapa opinion med en stark och trovärdig röst hos makthavarna.

Något som är speciellt viktigt då hela fyra av fem jobb skapas i små företag. Därmed påverkar det arbetsmarknaden och i slutänden är det därför viktigt för hela samhället. Fler arbetstillfällen skapas då dessa företag får möjligheter till att växa, vilket leder till att medborgarna får mer kvar i plånboken, vilket leder till ökad konsumtion och därmed smörjs de ekonomiska hjulen och därmed utvecklingen i landet, på ett positivt sätt.Företagarna

 

Företagarnas historia
1905 var året då Företagarna startades. Ursprunget återfinns i Sveriges Hantverkarorganisation som i sin tur till största delen organiserade hantverkare fast även en del småföretagare och industriidkare.

Sedan dess har mycket hänt. Från rötterna i folkrörelsen är Företagarna en framtidsrörelse som organiserar alla typer av företag och man har medlemmar från små- och stora företag över hela Sverige.

Företagarna angående kvotering
Företagarna hamnade i blåsväder efter en debattinlaga i DN den 9 mars 2014. I densamma inlagan behandlades frågan om hur vd:s kön skulle påverka vinsten och då på ett negativt sätt.

På SvD opinion bemötte ledarskribenten Maria Ludvigsson inslaget, den 10 mars 2014, med att anföra att inte finns något underlag som påvisar kausalitet mellan kön och vinster. Ludvigsson refererar till vad som lärs ut på universitetens grundkurser, nämligen att det är skillnad på kausalitet och korrelation – orsak och verkan. En grundbult för jämställdhet handlar istället om att bli bedömd efter vem man är, inte efter kön, menar Maria Ludvigsson och så fungerar det nog i den bästa av världar.

Vidare anför hon, som ett argument mot kvotering, att marknaden skulle vara särskilt väl ämnad att sålla fram de bästa kandidaterna för vd-poster, eftersom den dömer idéer och kompetens, oavsett vem de kommer ifrån.

Det är i just en sådan formulering som fäller Ludigssons argumentation i övrigt.

För det fall det förhöll sig på det sätt att meritokrati föreligger vid rekryteringen till högre poster, som Maria Ludigsson framför, skulle det inte vara en så stor obalans i fördelningen av kön som det är idag vad gäller fördelningen av kön på vd-poster eller i styrelsernas fördelning av kön bland sina styrelseledamöter. Då skulle en balans ha uppträtt per automatik som en funktion av nationalekonomen Adam Smiths osynliga hand. Något som skulle ha föranlett att ämnet överhuvudtaget inte fanns på debattagendan.

Taggar: